Jun 30 2015

Gammal blogg på nytt ställe – följ med!

Published by sanne under Inget särskilt

Jag har flyttat bloggen. Den finns nu på www.sanneskriver.se. Följ gärna med mig dit!

No responses yet

Jun 26 2015

Jag tror de har grejat med wblogg

Published by sanne under Irriterande and tagged: ,

Det är ju inte ett smidigt ställe att ha bloggen på ens från början –> sanne.wblogg.se/om-wblogg/

De senaste dagarna har sidan gått ner i flera omgångar. Och idag så gissar jag på att de har flyttat alltsammans på något vis. För plötsligt övergick alla åäö till konstiga tecken. Utom för de inlägg jag publicerade efter det.

Sedan verkar det som att de försökte lösa det, för under en kort stund så var det istället de gamla inläggen som såg okej ut igen, och i de nya fanns en annan variant på åäö. Men sedan bytte de visst tillbaka igen…?

Och det tredje inlägget jag postade idag, strax efter de två andra, har samma fel som resten av alla andra gamla blogginlägg.

Dessutom ser det precis lika fel ut i adminläge.

Och de verkar ha tappat bort min widget för att visa kategorier.

Jag funderar på om det börjar bli dags att försöka göra det där jobbet med att flytta hela bloggen. Innan allt kajkar ihop.

EDIT: Och det här inlägget ser ut som det ska… Jaja. Förvirrande är vad det är.

No responses yet

Jun 23 2015

Det händer saker!

Published by sanne under Hus och renovering and tagged:

Jag målar grönt på sunkuthuset.

Svärföräldrarna bygger dörrar till uthusen, gräver ut framför sunkuthusdörrhållet (med hjälp av elvaåringen!) och lägger grus och en massa annat.

Det händer saker!

No responses yet

Jun 23 2015

Saker man inte tycker att man får

Published by sanne under Hemskheter,Jag and tagged:

Det är knepigt det där med tankar och känslor när ens älskling har drabbats av cancer. För alltså, nu när den värsta chocken och krisreaktionen har lagt sig, så är jag ju i grunden till stora delar samma person som innan. Och även om utsikterna är ganska eländiga, så återvänder vardagen i alla fall till stor del, och det är den vanliga vardagen och tillvaron man vill leva i och behöver få vara i. Även om man vet att den delvis är en chimär, åtminstone på så sätt att den inte varar för evigt på samma sätt som man kunde inbilla sig innan.

Så… jag går inte omkring och har ångest över cancer hela tiden. Utan jag tänker en väldig massa vanliga tankar och gör helt vanliga saker. Och skriver ett och annat blogginlägg om helt vanliga saker. Även om saker jag stör mig på eller så. Nästan som förut. – Och då skäms jag lite. För att det liksom känns fel. För att jag liksom tycker att jag borde bara bry mig om en enda sak – att älsklingen ska bli frisk – och att jag borde tycka att allt annat är oväsentligt, och att jag därför inte borde reta upp mig på banala saker. Typ.

Och jag går omkring och trivs och till och med känner mig lycklig stundtals, över att vara och göra helt vanliga saker som jag trivs med. Som när jag stod och målade i förrgår. Eller som när jag gick en lång promenad med sexåringen tidigare idag, pratade om blommor och allt möjligt annat och njöt av sommarkvällen. Och då skäms jag också lite. För jag borde ju gå omkring och känna mig dysterkvist, och lägga all energi på att försöka ta reda på om vi kunde göra något som kunde göra skillnad för älsklingen chanser.

Det är liksom på något vis pinsamt att jag mitt i allt detta på det hela taget känner mig ganska glad. Så får man väl inte göra?

One response so far

Jun 23 2015

Födelsedagspresent

Published by sanne under Jag and tagged:

Typ halva våren har jag tänkt att jag nog kanske eventuellt borde beställa de här böckerna:

Hooded Man Volume 1: Robin of Loxley
Hooded Man Volume 2: Robert of Huntingdon

Men dels är det det där med att släppa fram nörden i sig. Och dels det där med att mecka med att beställa saker utomlandsifrån och så. Så det blev aldrig av.

Så jag önskade mig dem i födelsedagspresent. Och idag fick jag dem :-)

No responses yet

Jun 23 2015

Äntligen mens…

Published by sanne under Jag and tagged:

… eller nåt.

Jag skulle ha haft mens nånstans som senast runt den 5 juni, men den kom inte. Och det förvånade mig egentligen föga; det är inte ett dugg konstigt att kroppens normala system och cykler kommer ur fas när man får besked om att ens älskling har obotlig cancer.

Helgen som följde efter att mensen hade uteblivit hade jag yrselkänning, och både då och någon dag senare känning av vad som kan ha varit ägglossningsont. Och nu runt min födelsedag hade jag tydlig ”nu kommer mensen”-känsla. Fast det gjorde den inte. Och sedan försvann känslan igen.

Men så igårkväll var jag fullkomlig skittrött, samt hade menskänsla och lite huvudvärk. Och när jag var nere på toa efter att jag hade lagt mig kom de första dropparna blod.

Vid tre inatt vaknade jag med riktig jävla bänghuvudvärk, och det tog ett bra tag innan alvedon kunde mildra det så pass att jag kunde somna om. Och idag har alvedonet varit min vän i att hantera både hemsk huvudvärk och påtaglig mensvärk.

Men mensen är ganska långsam på att komma igång. Som att den ändå inte har någon större kraft den här gången.

Nåja. Jag är ändå glad att den kom.

No responses yet

Jun 21 2015

Grön färg, sommarljud och åkrar. Och jag.

Published by sanne under Hus och renovering,Jag and tagged: , ,

Idag lyckades jag äntligen komma till skott. Trots ungar som avbröt mina tankar var tionde minut med ditten och datten, och trots min allmänna oförmåga att välja vilken ände jag ska börja i, veta vad jag ska prioritera och vilken ambitionsnivå jag ska hålla, så lyckades jag faktiskt sätta igång och måla.

Okej. Det var älsklingens förtjänst. När jag hade hämtat färg och pensel så bad jag honom ändå om hjälp att bestämma i vilken ände jag skulle börja. För börja, ta besluten, är det svåra. När man väl har börjat är det lätt att fortsätta och köra på.

Så det var jag och en burk kromoxidgrön linoljefärg. Eller inte en hel burk, det var den nedersta fjärdedelen av en gammal burk. Och så en pensel. Och en drös olika stegar, beroende på var jag skulle komma åt. Och en transistorradio som stod och skrålade sportradio i orangeriet.

Jag har målat grönt på de yttre trädetaljerna av den nya takkonstruktionen på orangeriet. Och börjat måla grönt på motsvarande delar på brädgaragetaket.

Jag har stått där ute i småkylan och arbetat in färg i träet. Lyssnat på lärkorna och på rasslet på rågen. Tittat på himlen som skiftat från att riskera släppa regn ifrån sig till enstaka ögonblick av värmande sol till bitvis nästan blått (men då hade solen slutat värma). Studerat hur gladan liksom styr med sin tudelade stjärt som roder. Vadat fram i stövlar genom mer än knähög (stundtals lårhög) vegetation av kirskål, hundäxing, snärjmåra och åkerfräken. Mejat ner fläderbusken bakom knuten.

Då trivs jag. Jag, i mina snickarbyxor, med slättens enkla företeelser omkring mig, med ett klart och enkelt mål framför mig, där jag kan försjunka i arbetet och se tydliga resultat, smålyssna på radion och vara nöjd med tillvaron. Där är jag någonstans så nära enkel oförställd vardaglig lycka jag kommer, tror jag.

Fast det känns fult. Det måste ju liksom vara lite fult att jag går omkring och känner mig typ lycklig när min man har obotlig cancer. Speciellt eftersom jag när jag går där och målar inte ens tar tillvara tiden med honom. Eller i alla fall inte till annat än att få mig att komma till skott eller att försöka ställa en stege stadigt när jag försökt en lng stund och inte lyckats. (Trappstegar är väldigt bra saker när man ska måla. Fast de förutsätter jämn mark. Och sån är det ont om runt uthusen. Eller över huvud taget här.)

Helst vill jag fortsätta måla imorgon. Men nu ska det nog bli ordentligt med regn några dagar.

För övrigt satt det någon kändis i radio igår och pratade på om hur löjligt det var att hans vänner minsann kollade väderappar – vad skulle det vara bra för, det var ju bara att kolla ut för att få veta vad det var för väder, och så kunde man väl ta det som det kom, liksom? Jag tänkte att han nog aldrig har behövt måla utomhus. Eller odlat saker. Eller på något vis ägnat sig åt något alls där man kan behöva veta något om vädret för att kunna planera. Bekymmersfri, ansvarslös tillvaro. Vad tråkigt det måste vara ;-)

One response so far

Jun 21 2015

Det blev födelsedag och midsommar

Published by sanne under Föräldraskap,Jag and tagged: ,

Ja, det blev det.

Fast födelsedagen inleddes på lite småjobbigt sätt. Fem över tolv, när den 19:e nyss hade börjat och jag befann mig någonstans på väg mellan vaken och sovande, reste sig sexåringen ur sängen som en kanon. Jag tog honom ner till toa, insåg att han var genomblöt och fick duscha honom, gick tillbaka upp till sängen och konstaterade att det var en stor blöt fläck med cirka 60 centimeters diameter mitt i dubbelsängen, och förstås med täcken och sånt också nedblötta. Med huset fullt (nåja) av översovande ville jag inte rusa runt och störa och väcka folk för att plocka fram lakan och annat. Men vi behövde ha någonstans att sova… så det fick bli den lilla bäddsoffan som sexåringen tidigare haft som säng och som numera står i allrummet. Jag hittade en filt och ett täcka (utan lakan dock), och så fick vi krypa ner där lite på slump. Han somnade om som en stock, men jag som ju blivit störd precis i insomningsskedet låg vaken länge… Men när make, barn, föräldrar och svägerska kom och grattade på morgonen var det rätt smidigt att ligga i allrummet så alla fick plats runtom ;-)

Nå. Födelsedag.

Det kom massor med trevliga människor. Vi hade massor med god mat. Vi trängde ihop oss inomhus, vid bord i vardagsrum, matrum och hall, för vädret ute innebar småskurar på förmiddagen, kraftigare skurar på eftermiddagen och ganska kallt.

Elvaåringen gnällde över hur tråkigt han hade, trots flera jämnåriga på plats, ända tills jag gav upp och lät honom sitta vid datorn-

Sexåringen var ovanligt klängig och mammig, som att det liksom inte funkade att det var så många andra som pratade med mig. Dock inte så att det var ett jättestort problem.

Jag hade vanliga värdinnekänningar: Har nu alla trevligt, vem borde jag sitta och prata med, springa och fixa med ditten och datten och svårt att helt slappna av.

Mina föräldrar slet som djur med att hålla efter disk och greja i köket. (TACK igen!)

Och älsklingen… Älsklingen mådde bra! Älsklingen var med, roddade med bord och dukning och undanflyttande av saker och diverse praktiska grejer. Älsklingen åt av alla möjliga konstiga saker utan att må dåligt eller få ont. Älsklingen pratade och umgicks med vänner och hade trevligt. Älsklingen var liksom alldeles sig själv och mådde bra och gick inte över huvud taget och vilade.

Det var en mycket bra dag på det hela taget.

 

Igår, midsommardagen, levde vi på goda matrester. Och eftersom det envisades med att regna, först små korta skurar och sedan alltmer hopplöst ihållande, så satsade jag på att laga kläder. Fem jeans, ett annat par byxor, två tröjor och ett rejält antal trosor.

No responses yet

Jun 18 2015

18 juni på kvällen

Published by sanne under Vardagsliv

Kväll.

Egentligen har jag tankar att försöka plita ner, om livet och desss korthet och sånt där.

Fast mina föräldrar, min svägerska och elvaåringen spelar kort, älsklingen sitter med och småpratar; älsklingen har satt på bra musik och jag sitter med en kopp te i soffan med nytvättat hår. Och det är min födelsedag imorgon och vi har fixat en massa god mat och huset är mer välstädat än på åratal.

Det kommer andra tillfällen när jag kan skriva om dystra saker. Jag behöver inte göra det just nu,

No responses yet

Jun 17 2015

Övermorgon

Published by sanne under Jag

Två dagar kvar. I övermorgon fyller jag fyrtio.

Och det blir ju verkligen inte som jag hade tänkt mig. Och absolut inte som jag skulle önska.
Jag ville ha häckarna färdigklippta. Vimplar och girlanger. Vänner som spelar folkmusik live. Sol och lite värme. Sitta ute vid långbord. Glädje och gamman, och en svängom med älsklingen.

Men det blir. Åtminstone som det ser ut nu så blir det i alla fall fest. (Nej, jag vågar inte ta ut det i förskott.) Vänner. God mat. Jag vet, jag ska vara nöjd med det. Det kunde varit ännu värre.

Fast lite kanske man ändå kan få gräma sig? Över att saker inte blev som jag ville utan istället blev… så här.

No responses yet

Next »