Nov 20 2014

Julklappsfixande

Published by sanne under Miljö and tagged: ,

Jag är igång och fixar med julklappar för fullt.

Nej, det är inte jättetidigt. Väntar man för länge är det mycket svårare att det blir oöverlagda och mindre bra val av julklapar. Ska man köpa begagnat behövs det framförhållning. Eller om man vill handla på webben eller tillverka nåt själv.

Nej, jag hör inte till dem som tycker man skippa julklappar helt, vare sig för miljöns skull eller av andra skäl. Minska mängden och välja med omsorg är min åsikt.

Det blir som sagt en del begagnat. Och en del saker som köps med omsorg om naturen. Andra saker som köps för att de gynnar andra viktiga värden. Sannolikt en del julklappar som inte alls är saker. Men alltsammans med en tanke bakom. Eller i de flesta fall minst två – både tanke om hur julklappen ska ge minsta möjliga skadliga effekt och hur den samtidigt ska kunna ge största möjliga positiva effekt :-)

Och ja, det blir mycket köpt via nätet. Det är ju förstås inte riktigt samma mysfaktor som att gå ner på stan. Men ärligt talat var det många år sedan jag kunde gå ner på stan och köpa julklappar som faktiskt var vad jag var ute efter, mer än i något enstaka fall. Att gå ner på stan och shoppa julklappar blir snarast för det mesta höjden av att köpa meningslösa ogenomtänkta julklappar – det jag tycker är värt att skaffa finns liksom sällan att tillgå på det sättet. Inte annat än om jag först nogsamt tagit reda på vart jag ska vända mig och har ett noga utmejslat schema för vilka ställen jag ska ta mig till. Och ändå skulle det ta massor av tid.

Via nätet sparar jag massor med tid. Och resor. Jag kan sitta och göra mina jämförelser på hemmaplan. Jag slipper släpa runt ungarna på stan eller hitta en lösning för var de ska bli av.

One response so far

Nov 18 2014

Vilt – inte bara oproblematiskt

Published by sanne under Mat,Miljö

För ett tag sedan skrev Sydsvenskan om viltkött. Om att det är ett bra alternativ för klimat och miljö, bland annat:

Pär-Ola Andersson på branschorganisationen Svenskt viltkött säger att människor blir allt mer intresserade av ursprung och klimatsmart mat. Problemen är ojämna leveranser, för små leveranser och för få mataffärer som tar hem vilt.

– Men vi får inte kalla det för ekologiskt eftersom vi inte kan garantera att viltet till exempel betat på ekologisk mark.

Jag håller med, viltkött är bra både vad gäller miljö och etik. Men tyvärr tog Sydsvenskan inte upp de två problem som alltid mal i min mage när det kommer till att köpa viltkött:

1. Bly. De flesta som jagar använder blyhagel. Livsmedelsverket skriver bland annat så här:

Små barn och foster är känsligare för bly än vuxna. Om djuret är skjutet med blykulammunition rekommenderas att endast äta kött som har minst en marginal på 10 cm till det synligt påverkade köttet som ligger närmast sårkanalen.

Om köttet kommer från områden som ligger närmare än 10 cm till sårkanalen och påverkat kött, eller om du är osäker på vilken marginal till sårkanalen köttet har, rekommenderar Livsmedelsverket att barn under sju år och kvinnor som är eller planerar att bli gravida (tre månader innan man slutar med preventivmedel) att helt undvika att äta till exempel färs och grytbitar. Andra kan äta köttet högst en gång i månaden.

2. Utfodring av vildsvin. En del markägare lägger ut till exempel överblivna bagerivaror och potatis i stora mängder för att öka mängden jaktbart vilt på sina marker – vilket ger inkomster för jakträtt. Men det gör också att vildsvinsstammen ökar kraftigt och att andra markägare runt omkring får problem med uppbökade åkrar m.m.

No responses yet

Nov 18 2014

Status

Published by sanne under Inget särskilt

Nej, jag har inte försvunnit.

Nej, jag har inte klappat ihop.

Det är bara lite mycket, och jag är väldigt trött.

No responses yet

Nov 04 2014

Novembertidsoverload

Published by sanne under Jag

Det är november. Det är den tid på året då jag vacklar, är ömtåligast, då det är viktigast att jag är rädd om mig själv. Den tid då jag ännu mindre än annars klarar av att ha för många trådar, för många bollar, för mnga tyngande ansvar eller saker att hålla rätt på.

På jobbet yr mejlen som snöstormar. Hit och dit och fram och tillbaka. Om saker som ska göras, saker som kanske ska göras, pengar som kanske kan sökas, projekt som kanske kunde göras.

Det är den tid på året när jag mer än nånsin behöver kunna falla tillbaka på att göra just precis det jag ska. Tiden när jag ännu sämre än annars reder ut att ha huvudet överfullt.

Inte för att jag reder ut det annars heller.

För att kunna göra ett bra jobb behöver jag kunna gå in för det jag gör. Fokusera på en sak i taget, och veta att det är ett begränsat antal andra saker som ligger på väntlistan. Då kan jag göra ett bra jobb, och känna att det jag gör är meningsfullt.

Som det är nu känner jag mig konstant otillräcklig. Har konstant känslan av att jag nog borde prioritera något annat. Och hur mycket jag än kämpar kommer jag aldrig att få gjort allt. Trots att jag nästan aldrig tar fikarast.

Otillräckligheten gör inget bättre. Jag mår dåligt av den. Jag gör ett sämre jobb. Jag tappar arbetsglädje.

Vi får inte mer gjort av att försöka springa på alla bollar. Vi åstadkommer inte större nytta. Vi bara mår sämre. I alla fall jag.

Det är ett tydligt tecken på att det inte är bra att jag gång efter annan tänker att det skulle vara skönt att få jobba undan, inte gå hem på kvällen, inte ha barnen hemma, kunna beta av massor. För jag vet ju att det inte funkar. Det går inte att beta av, det tar inte slut – och jag mår inte bättre.

Det är det där med att börja se sig själv som en maskin. Det är ett dåligt tecken.

Jag vet. Jag ser. Jag känner igen tecknen och vet att det gäller att lyssna. Men det är fanimej inte lätt att lyssna. Det handlar ju inte bara om att säga nej. Ett nej utestänger inte allt det där som virvlar in från alla håll, det kommer ändå.

Och ovanpå det dräller det ju in en massa privat också. Lappar från skolan och sånt där.

Hallå, det här huvet orkar inte behöva hantera mer nu, okej?

One response so far

Nov 02 2014

Vi behöver höstvilan

I en krönika i Sydsvenskan skriver Jonas Nyrén om höstmyset.

Nu närmar vi oss den konstruerade trivselns verkliga högsäsong. I slutet på oktober försöker alla författa sina mysigaste manuskript.

Öppningsscenen ser likadan ut – var och en går hem till sig. Först där kan vi börja bygga upp historien. Ta på något stickat och tända många doftljus. Hälla upp en whisky. Inte tänka på ebola. Världen måste skärmas av. Bort med blöta höstlöv och islamiska staten, för nu ska jag fira höstmys med mina utvalda. Vi måste hinna hem, stänga in oss och börja skära ut mönster i en pumpa för att livet ska bli trivsamt.

Alla runtomkring oss förstärker bilden. Din livsmedelsbutik placerar ett berg av stearin alldeles innanför entrén. Redaktören för prylsidan i din veckotidning tipsar om att du kan få ljusen att brinna längre om du förvarat dem i frysen. Din matbloggare bjuder på sin bästa värmande soppa och varje konferenshotell erbjuder spapaketet som ger dig chans att ”lura hösten”.

Jag älskar den här årstiden. Naturen slutar växa, klimatet blir kravlöst. Samtidigt övermannas jag av det sorgliga i hela flyktbeteendet.

Det är som att vi ger upp om världen, om att något kul ska kunna hända därute.

Idag är det den 2 november. Igår var vi i Köpenhamn, och min man gick i t-hirt hela dagen. Idag har vi varit ute i trädgården och grejat. Slagit av kirskål och annat högvuxet ogräs borta vid äppelträden, ryckt ogräs i odlingslådorna och mellan körsbärsbuskarna, repat bort de sista plantorna av kål, gurka, squash och annat ur några av odlingslådorna – inte för att de är döda, men för att vi vill kunna ta undan några av odlingslådorna under vintern och förbereda för nästa säsong.

Odlingssäsongen är lång. Löjligt lång. Gräsmattan växer fortfarande för fullt.

Och alltså, jag skulle behöva den där vilan som ”höstmyset” ger. Jag skulle behöva sitta ner och ta det lugnt, och tanken på brasor och levande ljus och en kopp te kan åtminstone ibland få mig att sitta ner och göra just det: ta det lugnt. Och jag skulle gärna vilja att stillheten sänkte sig över världen därutanför, att växtsäsongen tog slut, att det blev kallt och frost och föll lite förlåtande snö över världen.

Och även om inte alla människor sköter en trädgår och renoverar ett hus, så tror jag att alldeles för många människor är väldigt aktiva och har ett ständigt dåligt samvete, en ständig känsla av att man borde åstadkomma mer. Jag tror vi är många som borde sitta ner och ta det mer lugnt. Jag tror att de ständiga kraven på att göra, att det ska hända något, kör slut på oss.

Vi behöver vilan.

Och jag tror att bristen på vila är en bidragande orsak till att folk slutligen flyr på flygresor till varmare länder mitt i vintern: för att det är enda sättet att kunna få lov att med gott samvete inte göra ett skit…

No responses yet

Okt 31 2014

Slut

Published by sanne under Föräldraskap and tagged: ,

Vi har läst klart sista Harry Potter-boken idag, jag och tioåringen. Igårkväll läste jag fyra eller fem kapitel och slutade vid midnatt. Idag har vi läst de fyra sista kapitlen plus epilogen, och fått hela upplösningen. Snapes minnen. Dumbledores förklaringar. Dramatik så det räcker och blir över.

Nu är det slut. På självaste James och Lily Potters dödsdag.

Slut.

Vad mer är är tomhet.

No responses yet

Okt 28 2014

Det tar tid att lära nytt – om att laga vegetariskt

Published by sanne under Mat,Miljö and tagged:

Sakta men säkert inkluderas fler vegetariska rätter i hushållets normala kosthållning. Och då tänker jag inte på rena grönsaksrätter, utan rätter där det finns något som ersätter köttet som proteinkälla – rätter med bönor, linser, ärtor och kikärter.

Jag har insett att det tar tid. Och att en hel del av den tid det tar inte handlar om att vänja sig, utan om att hitta sina egna varianter.

Det tar tid att lära sig laga god mat – det tar tid att lära sig laga mat som man tycker om. Skillnaden är att med kötträtter har jag i någon mån haft hela livet på mig. Jag vet hur det funkar. Vet vilka smakkombinationer som blir rätt, vet hur råvaran reagerar när man steker och kokar och blandar på olika sätt.

Jag använder sällan recept i min vanliga matlagning. Jag kan titta på recept, och hämta inspiration – ”Jaha, ja, den smakkombinationen kunde ju bli bra”, ”Ja, så skulle man förstås kunna göra” – men det är verkligen extremt sällan jag följer ett recept till punkt och pricka.

Men med ”nya” råvaror måste jag lära mig från början. Måste utgå från recept för att ha någonstans att börja. Och då smakar det ju inte som jag vill. Och jag kan inte genom att titta på recept få en känsla för vilka delar just jag ska följa och vilka jag ska ignorera för att bli nöjd.

Det krävs helt enkelt en hel del misslyckanden – mer eller mindre allvarliga förstås – innan man får ordning på det. Ett antal kliv in i tråkiga återvändsgränder, ett antal händelser av smaklöst eller med trist bismak eller fel konsistens. Det är ingen konstigt. Det är ju så det är att lära sig laga mat.

Nu börjar det långsamt lossna. Jag börjar få känslan för vd som funkar – inte bara för mig, utan även för resten av familjen.

Fast jag kommer förtås att fortsätta misslyckas länge till ;-)

No responses yet

Okt 28 2014

Kan pojkar läsa klassiska flickböcker?

Published by sanne under Föräldraskap,Genus och normer and tagged: ,

Jag läser en hel del för mina barn. Och jag letar gärna fram mina egna gamla favoriter, både från bokhyllor och bibliotek, och läser för dem.Och andra böcker plockar jag fram och tipsar om, även om jag inte själv läser dem högt.

Men vissa böcker har jag liksom backat undan från – delvis omedvetet, delvis medvetet. Det handlar om de böcker som hamnar i den ganska grovt tillyxade kategorin ”klassiska flickböcker”. Och ja, många gamla favoriter hamnar där.

De är av varierande typ och kvalitet. Anne på Grönkulla. Kulla-Gulla. Skuggböckerna. Stora syster.

Kan pojkar läsa Anne på Grönkulla?

Jag skäms över frågan. Om flickor kan så kan pojkar. Förstås. Självklart.

Men samtidigt skulle jag tycka det vore pinsamt att föreslå för mina söner att läsa Anne på Grönkulla. Och nej, jag har inte läst boken på säkert tjugo år, så jag går inte i god för att jag skulle tycka att boken höll idag. Men det är liksom inte det relevanta här. Det relevanta är att jag har någon sorts spärr som hindrar mig från att föreslå ”flickböcker” till pojkar. Och det känns inte bra, faktiskt.

Hur gör du? Och varför? Hur resonerar du?

No responses yet

Okt 28 2014

To drive the cold winter away

Published by sanne under Miljö,Reflektioner och tankar and tagged: , ,

I min längtan efter kyla och vinter sätter jag på Loreena McKennitts skiva ”To drive the cold winter away”.

Och jag funderar över perspektiven. Gamla tiders religioner, där man försökte blidka gudarna för att solen och värmen och jordens växtlighet skulle återvända efter den mörka och kalla vintern. Detta trots att årets cyklicitet hörde till det mest förutsägbara och säkra i tillvaron. Men trots det så oerhört nödvändigt och viktigt, en total katastrof om det rubbades.

Nu har vi rubbat det. Nu behöver vi inte ”drive the cold winter away”.

Igår på Clas Ohlson fanns det sådana här bland de oändliga sorternas julbelysning:

Är det framtidens snölyktor? I en framtid då det inte längre finns snö på vintrarna.

Fast då finns det väl inte möjlighet att satsa resurser på så meningslösa prykar heller, kantänka.

No responses yet

Okt 28 2014

Längtar kyla

Published by sanne under Miljö,Reflektioner och tankar and tagged: , ,

Enligt SMHI har vi fortfarande sommar. Trots långa perioder av ihållande höstregn, trots att de gula och bruna löven faller och yr runt på marken i drivor, så definierar SMHI det som sommar. För än så länge har det inte varit kallt nog. Än så länge har det inte varit fem dygn på rad med en medeltemperatur under tio plusgrader.

Ärligt talat har det inte varit många dagar med så låg temperatur. Några. Inga av dem i rad, tror jag.

Vi har inte haft frost ännu den här säsongen. Och ja, det är sent.

Rekordivraren i mig tycker förstås sånt är kul.

Men en annan del av mig längtar kyla. Frost. Krispiga morgnar. Varma element.

Våra element här hemma är knappt så varma att man känner att de är igång, även om de är det. För man ska ju inte värma huset mer än nödvändigt.

När jag gått och lagt mig på kvällen fryser jag en stud, för jag har ännu inte bytt bort sommartäcket.

Fast nu säger väderprognoserna att det kan bli kallt. Att det en eller ett par dagar i slutet av veckan kan komma att bli kallt på morgonen, kanske kanske till och med frost. Sen ska det bli mildare igen.

Nå, den som lever får se…

… och inom mig gnager en oro för att minusgrader och vinter ska bli något alltmer sällsynt…

No responses yet

Next »