Aug 20 2014

Blåregn, stockrosor och mätningar

Published by sanne under Hus och renovering and tagged:

I helgen har vi röjt. (Ja, mest på lördagen, när det mest bara blåste och kom några stänk – på söndagen var det för mycket pisseväder.) Stockrosorna framför sunkuthuset, som hade börjat blomma tidigt i år, var i princip överblommade, bortsett från enstaka blommor i topparna – och jag bestämde mig för att faktiskt klippa ner dem helt. Blåregnen, som växer i hörnet mellan uthusen, vid murstumpen där, sprider sig med utlöpare längs väggarna och slår rot här och där, så jag virade ut en del av dem och klippte av några och planterade i krukor. Och så klippte jag in blåregnen i största allmänhet, för det sägs att de blommar bättre om man håller dem hårt.

Och så klippte jag bort en del gräs och ogräs framför sunkuthuset. Röjde i största allmänhet.

Det ser kalt och tråkigt ut nu.

Sedan mätte vi. Mätte sunkuthuset, och räknade, och ritade, och tänkte.

Det här kan nog bli bra.

No responses yet

Aug 20 2014

Regn och mera regn

Published by sanne under Inget särskilt and tagged:

Det regnar. Regnar och regnar och regnar. Augusti hittills har varit allt annat än torr. (Fast just nu skiner solen.)

Det är inga extrema mängder, inte alls. Bara motsatsen till torka. Så där så att det faktiskt ganska snabbt bildas vattenpölar, för att marken inte kan ta emot mer.

Jag tänker på allt det vatten vi skulle behöva spara undan till torrperioder. Vad borde vi ha för anordningar för att kunna dra nytta av allt det här? Jag vet inte.

Fast å andra sidan så kommer vi inte att behöva mer den här odlingssäsongen.

No responses yet

Aug 19 2014

Första skoldagen

Idag börjar sexåringen skolan. F-klass.

När han gick upp i morse valde han att ta på sig den rosa kattpirattunikan. ”Idag är jag en piratkatt”, deklarerade han.

Den rosa kattunikan, som jag köpte till storebror en gång i tiden, när storebror var tre år. Då var den stor till honom. Han använde den sedan mycket och länge.

Lillebror, han som börjar skolan idag, har inte använt den lika mycket. Men lite då och då. Och numera är tunikan sliten, med små hål på sina ställen, uttöjd och så där.

Och idag ville han ha den.

Jag tänkte många tankar. Tänkte att jag hoppas att det inte påverkar hur de andra barnen behandlar honom i skolan, idag och alla dagar framöver, att han kommer i en rosa ”halvklänning” första dagen.

Men jag sa inget. Inget av det jag hade kunnat säga hade gjort saken bättre, eller hur? Om jag hade sagt något – oavsett vad jag hade sagt – så hade det ju inneburit att det vore jag som förde in hans tankar på att någon skulle kunna ha problem med det. Eftersom det jag vet folk brukar hänga upp sig är färgen, så tänkte jag för ett ögonblick att jag skulle använda argumentet att det kanske vore bättre att ha något mindre slitet på första skoldagen. Men det är ju verkligen inte heller en åsikt jag vill skicka med honom. Så jag höll tyst.

I bästa fall är det faktiskt ingen som bryr sig, vare sig om färgen, formen eller slitningsgraden.

2 responses so far

Aug 17 2014

Höstregn i mitten av augusti

Published by sanne under Inget särskilt and tagged:

Det regnar. Ett envist regn, som började natten till idag och hängt i stora delar av dagen, växlande mellan nästan uppehåll och kraftigare skurar. Ikväll har det dock ökat på, så att det kommer större mängder och inte är några uppehåll.

Om det var torrt i juli, så tar vi igen det i augusti. Det har varit många regndagar de senaste veckorna, sedan det började regna, och som mest har vi fått 26 mm på tolv timmar – men även i övrigt har det varit många av dagarna som det faktiskt kommit ganska vettiga mängder (alltså mer än småfjös).

Nu har vi dessutom helt andra temperaturer. Och vindar. Det känns som höst. Vilket känns ganska konstigt, för fram till ganska nyss var det ändå tydlig sommarkänsla – så sent som i torsdags satt jag på barnens simskola och kände sensommarsolvärme av påtagligt slag.

Men idag har vi tänt en brasa i kaminen och ätit soppa :-)

No responses yet

Aug 16 2014

Om mycket och lite kött…

Published by sanne under Mat,Miljö and tagged: ,

Jag jobbar på det där med att minska köttätandet. Vi äter vegetariskt då och då – exakt hur många måltider per vecka varierar. Och även i övrigt äter vi för det mesta mindre köttmängd än vad jag är van vid. Gör vi köttgrytor drygar jag ut med mer grönsaker och minskar på köttet, eller gör en liten köttgryta och serverar mer grönsaker vid sidan om. Köper vi en köttbit att steka eller grilla, som till exempel karrékotlett och entrecote eller nåt sånt, så delar vi, så att varje skiva räcker till två personer.Och äter vi korv, typ grillad eller så, så räknar jag med en korv per person.

Jag tycker alltså att vi äter ganska lite kött. Jämfört med vad vi brukat göra. Jämfört med vad jag upplever andra göra.

Men det gör vi kanske inte?

Enligt Livsmedelsverket bör man äta max 500 g rött kött samt charkprodukter per vecka. Och:

72 procent av männen och 42 procent av kvinnorna äter mer än 500 gram rött kött och chark, enligt Livsmedelsverkets senaste undersökning av svenskarnas matvanor.

Ja. Jag lär ju höra till de som äter mer än så. 500 gram är inte mycket utslaget per dag – det blir ungefär 70 gram per dag. Totalt på hela dagen, av nöt-, gris- och lammkött samt charkprodukter.

Och, jag är ju inte förvånad över att jag äter mer än den nya rekommendationen, trots ambitionen att minska köttmängden. Men jag är faktiskt förvånad över att mer än hälften av alla kvinnor i Sverige alltså säger sig ligga under den gränsen. Det är inte alls det intrycket jag får av människor omkring mig. De enda jag skulle förvänta mig klara sig under den gränsen är de som är vegetarianer eller helt enkelt inte tål ”rött kött”.

En annan sak man kan fundera på är det här: om folk nu verkligen äter så lite kött, hur kan de då ändå tycka det är för dyrt med ekologiskt?

No responses yet

Aug 14 2014

Ska sunkuthuset få bli ett orangeri?

Published by sanne under Hus och renovering,Miljö and tagged: , , , ,

Det börjar bli dags att försöka ta tag i saker igen. Komma vidare med renovering. Och plötsligt är det sunkuthuset som står näst i tur.

Eller ja, plötsligt och plötsligt. Det är ju snart ett och ett halvt år sedan eternittaket plockades bort – och tolv år sedan besiktningsmannen sa ”Bränn!”. Det är verkligen på tiden att plocka bort träundertaket, bränna upp det, och sedan lägga dit något nytt tak.

Men ändå, på något vis plötsligt. För ända sedan vi flyttade hit har vi haft det som en avlägsen, drömsk plan: att någon gång i framtiden sätta på ett genomskinligt tak på sunkuthuset, så att det kan fungera som någon sorts växthus eller orangeri. Någonstans man kan driva upp plantor på våren, ha en del tomater och annat på sommaren, och sedan övervintra känsliga saker. Någon gång i framtiden. När vi nästan är gamla och grå. En sådan där sak som man knappt riktigt räknar med ska bli av, men som ändå är möjlig. En sån.

Nu är vi där?

För vi har faktiskt börjat undersöka möjligheterna. Konstaterat att det inte alls behöver vara svårare eller dyrare att lägga ett genomskinligt tak än ett ickegenomskinligt. Och tak måste vi ju ha. Det finns vettiga kanalplasttak, av ofärgat slag, som verkar både praktiska och prismässigt rimliga, och som funkar på den låga lutningen vårt tak har.

Kanalplast är visst polykarbonatplast. Och det känns liksom som den enda vettiga lösningen. Vi kan inte gärna ha glastak under de här förutsättningarna. Det här är samma typ av plast som man har i typ alla moderna uterum, har jag fattat det som. Och de flesta moderna växthus, väl?

Fast polykarbonatplast är väl också det man tidigare gjorde nappflaskor av? Sånt där som läcker bisfenol A?

Hmm… Då känns det ju genast mindre roligt.

Men om jag inte vill ha plasttak så kommer jag aldrig att få ett genomskinligt tak på uthuset.

Att det ska vara så jävla krångligt jämt!

No responses yet

Aug 12 2014

Föräldraskap, egna pengar och egna val

Published by sanne under Föräldraskap,Miljö and tagged: , , , ,

Nej, man kan inte bara låta bli allt som innehåller plast. Och man kan som förälder inte bara förbjuda en oherrans massa saker.

Mina barn har, precis som de flesta barn, lite egna pengar att bestämma över. Veckopeng. Och ibland födelsedagspengar, som de fått med instruktionen att själva bestämma vad de vill köpa, till exempel från äldre släktingar som klokt nog erkänner att de inte har någon koll på vad barnen skulle ha glädje av.

De måste lära sig att själva hantera pengar. Väga in olika aspekter, komma fram till vad de vill köpa och varför. Vi föräldrar kan komma med goda råd, och i enstaka fall avråda eller förbjuda. Men vi kan inte diktera exakt vad de ska köpa – vilket ju blir effekten om vi skulle utesluta allt som vi på något vis tycker negativt :-)

Barnen kan ha nog med ångest ändå, eftersom de är betydligt mer insatta än många andra barn i deras ålder. De är inte hjälpta av att inte alls kunna passa in – det måste balanseras. Det får vara lagom. Och då är det viktigt att hitta nyanserna, och göra skillnad på det som är jättedåligt och det som inte är särskilt dåligt egentligen jämförelsevis.

Playmobil, som sexåringen för närvarande leker mycket med, är visserligen plast, men såvitt jag förstått en hälsomässigt ganska okej plast. Och han har en blandning av begagnade och nyköpta playmobilsaker. Ja, det är plast, men det är en bättre plast än mycket av det andra hans kompisar leker med.

 

Och vad gäller loombanden, så har jag nu helt enkelt pratat med tioåringen, och berättat vad jag läst: att det i en del sorter är 50 procent ftalater, och att det inte finns någon möjlighet för oss i nuläget att veta om de vi har hör till de med höga ftalathalter eller inte. Och så föreslog jag att jag skulle ge honom motsvarande de utlägg han haft, och att vi sedan lägger undan alla loombanden på obestämd framtid.

Och det hade han inga problem med.

 

Läs också till exempel det här och en massa andra inlägg om kalas och presenter… plus det inlägg jag skrivit någon gång för länge sedan om att det inte funkar att leva fanatiskt om ens barn inte ska bli missanpassade (ja, jag har skrivit för många inlägg och hittar inte bland dem).

No responses yet

Aug 12 2014

Potatisar att inte odla för matens skull

Published by sanne under Trädgård

Jag har de senaste dagarna plockat upp resterande potatis ur trädgådslandet.  För vissa av sorterna är resultatet extremt magert. En rad med Rödbrokig svensk gav max ett par dl små runda potatisar – en del bara små som ärtor. Av Violette hittade jag två potatisar, och av Mayan queen fem, tror jag. Av Snöboll fick vi två stora och ett tiotal pyttisar. Och Tärende och Blå dalsland som fått bo i en stor murarbalja med hål i botten hittade jag verkligen bara småärtor av.

Ingen av ovanstående är alltså egentligen lönt att odla hos oss? Nästa år tror jag vi satsar på att gräva en grop åt vardera sådan sort och slänga ner alla sättpotatisarna av var sort i ett hål. Typ.

Däemot har vi fått hyfsat mycket av Jämtländsk vit – även om den är rejält skorvangripen och med en hel del knäpparlarver. Likaså har vi fått bra resultat av Maris Per, Salad Blue, Timo, Mandel och Princess.

No responses yet

Aug 12 2014

Jävla ftalatelände!

I somras, i Frankrike, fastnade tioåringen för Loom bands (pun not intended). Det var hemma hos barnens syssling (dryga fem år gammal) som intresset väcktes. Först var tioåringen inte intresserad, men sedan tyckte han det var kul.

Och jag tänkte… jag tänkte, ja, det är någon sorts plast, men herregud, så illa kan det väl inte gärna vara, det är ju bara typ gummiband. Fast jag våndades och tänkte att det nog var dumt – mensvalde och förträngde det. För jag tänkte att det är bra med något annat som intresserar än bara datorspel och andra liknande. Något praktiskt och konkret. Så han köpte några förpackningar med mitt goda minne, och jag köpte några åt dem tillsammans.

Och nu kommer rapporterna. Labprover visar att en del av loombanden innehåller 50% ftalater.

50 procent!!

Så vad gör jag nu?

Nej, det går inte att veta om detta gäller ”våra” band. Jag tror inte ens vi har förpackningarna kvar. Och de som gjort proverna får tydligen ändå inte avslöja vilka märken det rör sig om (hur går det ihop med informationsplikten?):

Det känns ju inte så jävla bra att barnen ska gå omkring med armband med 50% ftalater.

Läs mer:

Loom bands – fun fashion or a danger to health?

“Loom band” phthalates case shows chemical regulation isn’t working

One response so far

Aug 12 2014

Rucolaproblemet

Published by sanne under Trädgård

Jag gillar rucola. Några blad rucola i tomatsalladen är fantastiskt gott.
Fast det går inte åt så många blad till en tomatsallad. Och i övrigt gör vi inte av med mycket rucola. Vi är inga stora salladsätare – det blir inte av att vi gör sallad mycket i övrigt.

Rucola är väldigt lättodlat. Därför känns det fånigt och onödigt att gå och köpa – det kan vi ju så lätt odla själva.

Men.

Rucola är som sagt var lättodlat. Och snabbväxande. Och går att så ganska tidigt.
Tomater tar tid på sig.

Det innebär att det finns en lång tid när vi har oändliga määngder rucola som ingen egentligen vill ha. Och när sedan tomaterna är mogna, så är rucolan full med bithål av ohyra, samt har gått i blom – och är inte alls god längre.

Ja, jag vet att det är en fråga om planering. Men det här med att lyckas så en separat gröda senare… är inte min starka sida.

Och så behöver jag ju veta: hur lång tid ska jag räkna med att rucolan tar?

No responses yet

Next »