Aug 29 2014

Samvetesblodprov

Published by sanne under Jag and tagged: ,

För tre-fyra år sedan hade jag problem med förstoppning m.m. och gick på en hel massa undersökningar. I den vevan var jag också väldigt törstig. Därför var en av de saker som kom upp till diskussion med läkare diabetes. Så för säkerhets skull skulle vi kolla blodsocker på fastande mage.

Blodsockret visade sig ligga på 7,2; gränsen för diabetes tydligen på 7.

Själv funderade jag på om det på något vis kunde späkas till av det faktum att jag precis (knappt) hunnit bli frisk från influensa när provet togs.

Oavsett vilket, så ska sånt där dubbelkollas. Så det blev glukosbelastning och ny provtagning. Denna gång hamnade jag klart under gränsen (minns dock inte siffran – det var hyfsat högt för att vara normalt), och diabetesen ”avskrevs”. Men läkare tyckte att jag borde gå och kolla blodsockret varje år, på eget initiativ.

Det är inte lätt att få sånt gjort. Saker man ska göra på eget initiativ. Men som kräver att man först hör av sig till vårdcentralen. Och som kräver att man fastar ett halvt dygn innan – det ska alltså passas in med både dagen före och själva provtagningsdagen, när man ska ha möjlighet att åka och sätta sig i provtagningskön på vårdcentralen – och den kan ibland vara lång.

Det blir liksom inte av. Det blir bara ett evighetslångt dåligt samvete.

Men idag har det blivit gjort. Nu har jag både lyckats ringa vårdcentralen (förra veckan), fått en telefontid med läkare (i måndags), som skrivit remiss in till labb, lyckats fasta och låta bli att dricka i 12 timmar (igår efter träningen åt jag middag på centralen innan jag åkte hem, och sedan drack jag bara en kopp te vid halv nio, och därefter en ytterst liten slurk vatten när jag tog sertralin innan jag gick och la mig, plus att jag borstade tänderna, och i morse lyckades jag komma ihåg att inte äta något), och sedan idag kommit iväg till vårdcentraen och tagit prov.

Mer eller mindre hela natten inatt har jag halvvaknat och varit törstig och drömt märkliga drömmar om att jag av misstag råkat glömma mig och ätit något. Och jag vågade inte sitta med vid frukostbordet i morse, för att jag inte av misstag skulle äta upp en spilld flinga eller nåt sånt.

Så nu är det gjort. Nu får vi se vad resultatet säger. Och hoppas det inte påverkas av tekopp, tandborstning eller sertralinsväljningsvatten. Eller av att jag tränade igår och kanske egentligen hade behövt dricka mer än jag hann.

 

No responses yet

Aug 29 2014

Knasögon som inte ger med sig och långa väntetider

Published by sanne under Jag,Samhälle and tagged:

Nej, ögonproblemen har inte försvunnit. De har möjligen väl mildrats en aning, men inte försvunnit, och givet att det gått fem månade sedan jag var hos läkare och det var länge sedan jag var påtagligt stressad – vilket var den enda förklaring läkaren kunde hitta – så tyckte jag det var dags att ta kontakt med ögonkliniken i Malmö igen.

Då, i våras, gick det ändå reativt snabbt att få komma dit. Två veckor från att jag var på vårdcentralen och fick remiss, och till tiden på ögonkliniken. (Det kändes inte snabbt då, nej.)

Nu när jag ringde i förra veckan kändes det som att det var rätt besvärligt att jag ringde. Hade det blivit sämre? Nej. Nej, men då behövde jag väl knappast ta upp någon tid? Ja, fast om nu alla varit överens om att det här var konstigt och inte borde vara så, och det gått fem månader och inte försvunnit? Jaja, hon skulle fråga någon, och så skulle de höra av sig.

Och för ett par dagar sedan kom det ett brev. Där står det

Du kommer att bli kallad för besök…

Besöket beräknas ske om cirka 3 månader.

Vi kommer att meddela datum för besöket per brev eller per telefon.

Åhå.

Nå, tack och lov känner jag ingen akut ångest över detta. Inte just nu i alla fall.

No responses yet

Aug 29 2014

Skärbrädor som inte tål att diskas?!

Published by sanne under Inget särskilt and tagged: , , , ,

För ett tag sedan köpte vi nya skärbrädor: slängde alla gamla plastskärbrädor (men behöll de i trä), och köpte nya – två i trä och två i plast. Dels för att plastskärbrädorna började bli ofräscha, dels för att vi (eller i alla fall jag) ville minska plastmängden i köket.

Men som sagt var, två plastskärbrädor blev det bland de nya. För att det på nåt sätt känns vettigare när man ska skära kött. Och då blev det två, eftersom de ytmässigt största plastskärbrädorna på Ikea kommer i tvåpack.

Fast de böjer sig lite märkligt när man diskar dem i varmt vatten. Vilket man ju gör när man diskar skärbrädor man skurit kött på.

Idag fick jag av en händelse syn på att det står max 50 grader C på dem. What? Ska man inte kunna diska dem i varmare än 50 grader? Hur ska man då kunna få dem tillräckligt hygieniskt rena om man till exempel hanterat rå kyckling på dem?

Hur tänkte de nu, liksom?

No responses yet

Aug 26 2014

Öppet upp i nock, ljust och luftigt och öppen planlösning

Published by sanne under Hus och renovering and tagged:

Idag har min man och min far plockat bort trätaket (undertaket) och allt annat trä i sunkuthuset. Nu är det öppet rakt upp, och skorstenen står där i eget majestät och ser ut som att den kanske inte riktigt orkar bära sig själv.

No responses yet

Aug 26 2014

Landsbygden behöver omställning innan oljan blir för dyr

Published by sanne under Miljö,Samhälle and tagged: , ,

Hur tänker sig Lööf att människor på landsbygden ska klara av skyhöga oljepriser som kommer oavsett, pga peak oil, om vi ej ställer om nu?

Så skrev Magda Rasmusson, språkrör för Grön Ungdom, på twitter. Och jag undrar detsamma.

För så här är det: oljan blir dyrare. Alldeles oavsett skatter och annat, så blir oljan allt dyrare – eftersom den lättillgängliga oljan håller på att ta slut, och det alltså kommer att bli allt dyrare och svårare att utvinna olja.

Och det är helt riktigt att landsbygden idag på många håll är väldigt beroende av oljan. Det är inte bra. Och det blir förstås inte lättare när oljan blir hutlöst dyr.

Men landsbygden behöver inte vara beroende av oljan. Det går att ställa om. Det handlar om många saker:

  • Ställa om från olje/bensin/dieseldrift av bilar, traktorer och annat. Då behövs det att vi bygger biogasanläggningar, utvecklar traktorer som går på biogas eller annat förnybart (det arbetet pågår) och att människor väljer att byta till bilar som kan köras på förnybara bränslen. (Därför har vi gasbil.)
  • Bygga ut kollektivtrafiken, så att bilbehovet minskar. Nej visst, i riktig glesbygd kommer inte kollektivtrafiken att vara ett relevant alternativ till att ersätta privatbil. Men på många håll skulle kollektivtrafiken kunna byggas ut mycket mer – om folk valde bort bilen i större utsträckning. Vilket man ju lättare gör om det finns bussar som går tillräckligt ofta. Det vill säga man måste börja någonstans :-) (Därför åker vi mycket kollektivt.)
  • Minska resbehovet över huvud taget. Det gör man genom att se till att service finns kvar i små orter – men också genom att använda internet. Genom att servicen finns kvar på orten bygger man också resiliens, som kan vara bra att ha vid krissituationer.

Men omställning är dyrt, och det tar tid. Därför behöver arbetet komma igång nu, så att vi hinner – innan oljan blir så dyr att det blir besvärligt här på landet.

(Om inte klockan vore alldeles för mycket skulle jag utveckla det här mer :-) )

One response so far

Aug 26 2014

Politik och vardag

Published by sanne under Reflektioner och tankar,Samhälle and tagged:

Det är knepigt det här med hur man ska hantera människor i omgivningen som är med i Sverigedemokraterna och står med på kommunlistan för partiet. Hantverkaren som är med där och som man behöver för ett jobb (och nej, det finns inte alltid så många att välja på). Pappan till en av ungarnas klasskamrater.

Personer som finns i min omgivning. Personer jag aldrig har skäl att diskutera politik med. Personer som jag normalt sett hejar på när vi möts och inget mer.

Inget skulle ju bli bättre av att jag oprovocerat började prata politik med dem. Bara sämre.

Inget skulle bli bättre av att jag vägrade heja på dem utan stint stirrade åt andra hållet.

Det bästa jag kan göra är att fortsätta vara jag. Och i det ingår att heja på folk jag möter.

Men inombords är det svårt ändå.

No responses yet

Aug 26 2014

Molnen anno 2014

Published by sanne under Inget särskilt

Jag vet inte om molnen är annorlunda i år än de brukar. Eller om det är min syn som förändrats, eller glasögonen som är annorlunda. Men jag tycker molnen är ovanligt fascinerande och vackra den här sommaren. Dramatiska. Detaljrika. Varierande och mångformiga. Jag kan stå och titta på dem länge, rusa ut från huset medan jag gör annat, och ta oändliga mängder kort.

Så har det aldrig varit innan.

No responses yet

Aug 26 2014

Det är ett märkligt dåligt tomatår

Published by sanne under Trädgård and tagged:

Det känns lite udda, med tanke på den värme som varit. Men ja, det är ett dåligt tomatår.

Visserligen är det många tomatkart. Men de mognar inte. Och mognar de så spricker de innan de är mogna. Eller blir uppätna innan de är helt mogna. Eller blir dåliga på annat sätt. Och de som blir ätklara är inte så väldigt goda.

No responses yet

Aug 22 2014

Mina barn får inte åka nattåg eftersom du är snål och tar flyget

Published by sanne under Föräldraskap,Miljö and tagged: ,

I somras reste vi till Frankrike. Vi gjorde resan med tåg. För miljöns skull: för att minimera vår egen miljöpåverkan, men också för att gynna och stötta de system som är bra för miljön, det vill säga tåg och järnväg i Europa. Utöver miljöaspekten var det också ett äventyr – inte minst att åka nattåg. Barnen ser fram emot att få göra fler liknande resor i framtiden.

Tyvärr verkar det som att våra barn kommer att behöva bli besvikna. För om några månader verkar det som att nattågen läggs ner. Både nattågen söderut från Köpenhamn och det nattåg som vi åkte med från Berlin till Paris.

Samma problem finns i Sverige: nattågen Malmö-Stockholm skulle först läggas ner i våras, men har fått dispens året ut, och är fortfarande i högsta grad hotade.

Orsaken? För få resande. För lite intäkter. Därmed för lite pengar till nödvändigt underhåll eller köp av nya vagnar.

Och vad beror det i sin tur på, då? Reser folk för lite? Nä. Utan att leta reda på någon statistik (fy på mig!) så är jag övertygad om att folk reser massor. Jag får i alla fall uppfattningen att folk reser ut i Europa väldigt ofta. Weekend i Berlin, London, Paris, eller en vecka i Spanien eller Italien.

Tar de tåget, då?

Nej. De tar flyget. Det är snabbt, men framför allt billigt. Och det är mycket lättare att ta reda på hur det funkar, för du översköljs med reklam.

Tar du tåget eller flyget ut i Europa?

Om du tar flyget, så kom då ihåg att du är med och lägger ner nattågen. Din miljöpåverkan består alltså inte bara i de utsläpp din flygresa orsakar, utan också i att du med ditt val är med och skrotar de system för miljövänliga transporter som redan finns. Det vill säga du minskar möjligheterna för andra att resa miljövänligt.

För övrigt tycker jag att det här är en fråga EU borde jobba med. Ett väl fungerande tågsystem för Europa är en viktig fråga, inte bara för EU:s miljöambitioner utan även vad gäller resiliens och samverkan över nationsgränser.

One response so far

Aug 21 2014

Kokta grodor blir inte rädda men kan heller inte rädda världen

Published by sanne under Miljö and tagged:

Ibland pratar man om att folk inte kommer att fatta förrän det är för sent. Förrän klimatet är så förändrat att vi ändå inte kan påverka utvecklingen. Men då kommer de att drabbas av insikten.
Ibland sägs det lite mildare: folk kommer att fatta när det drabbar dem själva: när de extrema väderhändelserna kommer hit, till oss, i Sverige.

Men där är vi ju nu. Det här senaste året har bjudit på extrema väderhändelser, en efter en. I olika delar av Sverige, och av olika slag. Men väldigt nära oss. Så där så att det kommer överst i våra nyhetssändningar – inte som något fjärran i länder vi knappt vet var de ligger, med människor vi kan glömma och låtsas att vi inte bryr oss om, eftersom vi inte känner dem personligen, utan som något som händer HÄR och NU.

Obegripligt. Inte riktigt möjligt att ta in. För sånt där händer ju inte i Sverige. Trygga Sverige är förskonat från sådana där otrevligheter. Här är naturen snäll av hävd.

Så nu, när vi är där, så är det som att det ändå rinner av. Precis som det alltid gjort innan, för de allra flesta. Det går inte in. Det går alltid att skaka av sig och ignorera om man vill.

Och vi vänjer oss sakta, lite i taget, vid det extrema. Som de kokta grodorna. (Ja, det funkar väl inte så med grodorna egentligen, men det får duga ändå just nu ;-))

För det går ju alltid att bortförklara. Det kommer alltid att gå att säga att ”vi kan inte säga att just den här specifika händelsen beror på klimatförändringarna”. Ingen enda specifik händelse kommer någonsin att gå att härleda till klimatförändringarna. Det är inte så forskning funkar.

Så det kommer inte att hjälpa att vi ser det omkring oss, att skogsbranden rasar vid stugknuten samtidigt som vattnet står dig till fotknölarna i vardagsrummet.

Det är nödvändigt att bestämma sig för att göra något nu ändå. Bestämma sig för att acceptera att det här är ett stort och akut problem som måste hanteras, på alla fronter.

Till och med om de närmsta åren skulle råka erbjuda ovanligt stillsamt och normalt väder.

#klimatrösta

No responses yet

Next »